Archive for november, 2008

Musik är litteratur (1947)

november 27, 2008

I lagförslaget röjes viss tvekan, huruvida musikverk skola anses tillhöra litteraturen eller utgöra ett annat slag av konstverk.
Det synes mig, som om de allra flesta omständigheter tala för att musiker bör räknas till litteraturen. Sedan urminnes tider har ordet och tonen varit något som människorna tillgodogjort sig med öronen, under det att färgen och linjen är något som endast kan uppfattas med ögonen. Sedan långa tidsrymder har uppfinningen av skrivtecken gjort det möjligt att begripa av ordets verk även medelst ögonen, men denna förmåga var länge förbehållen ett fåtal människor. Först på senare tider har konsten att med hjälp av ögonen begripa ordets verk blivit allmän. Även tonens verk har sedan länge med hjälp av nottecken av skilda slag kunnat uppfattas och njutas med ögonen. Den omständigheten, att denna förmåga ännu så länge är förbehållen ett relativt fåtal människor kan icke anses utgöra en omständighet, som markerar en väsenskillnad mellan ordets och tonens verk. Det var ju icke så länge sedan antalet läskunniga i samhället procentuellt taget icke var nämnvärt större än antalet personer i vissa musikaliska kulturcentra, som kunna uppfatta ett musikverk med hjälp av ögonen. Ordets (såväl som tonens verk) äger emellertid gentemot verk av den bildande konsten det gemensamt, att deras olika detaljer äro avsedda att presenteras i en av upphovsmannen fastslagen ordning – tidsföljd, vilken är bestämmande för erhållandet av ett begripbart och fattbart intryck av såväl verkets detaljer som dess helhet. Vad den bildande konsten beträffar, är åskådaren i regel oförhindrad icke blott att beskåda ett verks detaljer, i vilken ordning som helst, utan han bör fastmer bemöda sig om att genom ett samtidigt uppfattande av alla detaljer erhålla det ideala helhetsintrycket av verket. Bekantskapen – visserligen ytlig – med ett verk av bildande konst kan alltså vara tidlös – ett ögonblicksfotografi – under det att den allra ytligaste bekantskap med ett ord- eller tonverk kräver en viss av dess skapare i huvudsak fixerad tid.
Då härtill kommer, att originalversionen av ordets och tonens verk oftast presenteras i av typograf-arbetare fabricerade böcker – förr stundom t.o.m. på likartat sätt satta med lösa typer – under det att verk av annan konst i originalversion i regel presenteras i det av konstnären själv utformade primärmaterialet – man kunde säga ‘manuskriptet’ – synas sådana grundväsentliga likheter finnas mellan ordets och tonens verk gentemot andra konstverk, att någon tvekan icke bör förefinnas i fråga om att ordets och tonens verk med ett gemensamt ord böra benämnas litteratur.

Brev från Kurt Atterberg till Auktorrättskommittén, den 31 mars 1947

Annonser

Vad är läskigast: CD-ROM eller CD-R? (1994)

november 26, 2008

Det började med ett rejält oväsen när In The City drog igång sitt program i söndags. Graham Brown-Martin från Electronic Sounds & Pictures – nyligen uppköpt av Virgin Records – började sitt anförande med att visa ett av sina alster, en CD-ROM med Nine Inch Nails, med hjälp av en stor bildskärm och ett PA i stadiumklass. /…/
Interaktiv teknik och CD-ROM kommer aldrig att bli ett hot mot musikbranschen, sa Graham Brown-Martin under sitt inledande tal.
– Det kan bara bli ett hot mot de som inte tror att den här tekniken har någon framtid. Men så dumma är inte skivbolagen. De är redan på gång med projekt som tar dom med in i den nya teknikens värld.
Och under den första paneldebatten verkade alla hålla med honom. Vare sig CD-ROM:en eller Internet skulle egentligen påverka musikbranschen. CD-ROM:en låg nära det skivbolagen sysslar med redan idag, och Internet var inget hot eftersom laddningstiderna var alldeles för långa och därför att CD:n helt enkelt är ett överlägset lagringsmedium.
– Jag tror inte att folk har lust att sitta framför sin dator i tre dagar och titta på ett blinkande modem som laddar ner 650 megabyte à 20 pence var tredje minut, påpekade Guy Sneesty från CD-ROM Magazine, en av de största europeiska tidningarna på området.
Men det hann bara gå ett par timmar innan han och Internets övriga belackare i panelerna fick mothugg på allvar. Tom Adar från tämligen nystartade Certerus, som ska arbeta med att distribuera musik på Internet, hade en del intressant information att dela med sig av.
– Kompressionstekniken blir bara bättre och bättre. Idag kan man med vår programvara ladda ner fyra minuter musik på mellan 10-15 minuter beroende på vilken typ av modem man använder. Det är alltså inte långt kvar innan man har möjlighet att spara ner musik i realtid.
Men med kompression förlorar man också en del i ljudkvalité, vilket belackarna av tekniken var snabba att påpeka.
/…/
– De vi kanske borde vara mest rädda för är British Telecom och andra som är i startgroparna med projekt där man i princip kan ladda ner musik i full CD-kvalité i realtid och spara ner det på en CD-R, sa Richard Norris från gruppen The Grid, som för närvarande har en stor hit med Swamp Thing i hela Europa.
CD-R kommer förmodligen att finnas tillhanda för vanliga konsumenter i slutet av 90-talet och då blir det ett verkligt hot mot musikbranschen.

Rapport från en brittiska branschmässa, skriven av Niklas Derouche, ur Topp40 38/1994.

Grammofonindustriens klagan (1949)

november 24, 2008

Kopiering av grammofonskivor och liknande tekniska anordningar för återgivning av musik har tills helt nyligen ej ägt rum i någon större omfattning. Kopiering från skiva till skiva för försäljning i öppna marknaden har praktiskt taget aldrig förekommit, trots avsaknad av lagstadgat skydd. Ett dylikt förfaringssätt har ansetts som uppenbarligt stridande mot god affärssed.
/…/
Under loppet av de senaste månaderna har situationen emellertid radikalt förändrats, dels på grund av den ökade förekomsten av billig inspelningsapparatur (wire recorders, magnefoner och apparatur för inspelning av lackskivor), dels på grund av att en del personer och firmor tydligen först nu uppmärksammat den lucka i gällande lagstiftning, som f.n. lämna skivproducenterna skyddslösa mot kopiering.
/…/
Följande exempel kunna lämnas härpå:
I. En musikaffär i Stockholm, Svala & Söderlund Kgl. Hovmusikhandel AB, har verkställt överföring till lackskivor från kommersiella grammofoninspelningar, som på grund av importstoppet ej längre funnos att tillgå i den allmänna marknaden.
II. AB Keva, Grevgatan 49, Stockholm, började under sommaren en verksamhet, som består i uthyrning av musikautomater under namnet ‘Melody Lane’ till kaféer och konditorier. Återgivning av grammofonmusik, som utan skivproducenternas tillstånd överförts från kommersiella grammofonskivor till tråd, sker genom ett flertal högtlare, placerade vid gästernas bord i lokalerna. Trots protest, överlämnad å samtliga svenska skivproducenters vägnar, har AB Keba fortsatt denna verksamhet och utvidgat densamma. Dylika automater finnas f.n. installerade hos flera konditorier i Stockholm, exemåpelvis Konditori Axo, Odengatan 47, och Konditori Ogo, Kungsgatan 27.
III. Ett annat företag, AB Automatgrammofoner, Wittstocksgatan 12, Stockholm, har vänt sig till de ledande svenska skivproducenterna med anhållan att företaga överföringar från grammofonskivor till tråd för att kunna förverkliga planer på en verksamhet liknande AB Kebas. Skivproducenterna ha avböjt att lämna tillstånd till sådan kopiering av deras alster, varpå representanten för AB Automatgrammofoner muntligen meddelade, att firman trots detta skulle förverkliga sina planer eftersom industrien tydligen icke kunde göra något för att förhindra denna verksamhet.
IV. En svenskbyggd trådinspelningsapparat har lanserats av AB Luxor och saluföres nu i radioaffärer landet runt. Det har konstaterats, att i en mängd radioaffärer sker demonstrationen av den s.k. magnefonen delvis genom överföring från grammofonskivor till tråden direkt samt via radion. Vid AB Luxors egen demonstration av denna magnefon vid S:t Eriksmässan under sensommaren 1949 kom överföring från grammofonskivor till flitig användning.
Skivproducenterna ha i hög grad oroats av dena utveckling. Enligt nuvarande lagstiftning synes det vara omöjligt att förhindra dylik kopiering av kommersiella grammofonskivor i förvärvssyfte. /…/
Då det, enligt vad vi inhämtat, emellertid förefaller föga troligt, att den nya lagstiftningen kan träda i kraft förrän 1 januari 1952 eller senare för Sveriges vidkommande, är det i hög grad önskvärt att ett interimistiskt lagstiftningsskydd införes snarast möjligt.

Företrädare för nio svenska grammofonbolag, i ett brev till statliga utredare daterat den 21 november 1949

Stoppa modespionerna! (1957)

november 15, 2008

Modespioner straffas hårt i fransk lag
Modespionerna kommer att klämmas åt mycket hårt om nationalförsamlingen godtar ett lagförslag som lagts fram av två deputerade. Det finns redan en lag från 1909 som skyddar modehusen för plagiat, men straffen är så lindriga – böter mellan 50 och 3600 kr – att det nu lönar sig utmärkt för spionerna att ta chansen.
Vid modehusens stora visningar i augusti är åskådarna, som betalar en dryg summa för att få komma in, förbjudna att fotografera och teckna – vad de kan få i tips är sådant de minns efter visningens slut. Men modegangsters opererar i stora band på alla uppvisningar av kollektionerna med kameror inbyggda i puderdosor, broscher, läppstift m.m. och kommer på så sätt över modehusens patent.
I det nya lagförslaget vill man att modespionerna skall få upp till tre månaders fängelse och 8000 kronors böter. Tilläggas bör kanske att den riksdagsman som hårdast kämpar för den nya lagen själv är verksam i klädbranschen.

DN
17.8.1957
Pressklippet återfunnet i Auktorrättsutredningens arkiv

Sveriges skivbolagslobby hänvisar till det fascistiska Italien (1935)

november 11, 2008

Sammankomsten i Stresa, den 2-3 juli 1934

Delegerade för Författare- och Kompositörsföreningarnas Internationella Förbund samt för Grammofonindustriens Internationella Förening ha med biträde av Herr Luigi Biamonti, chef för Juridiska Byrån vid Allmänna Italienska Fascistiska Industriförbundet samt medlem av Consulta Legale hos Italienska Författare- och Bokförläggareföreningen vid sammankomst i Stresa den 2-3 juli 19345 i enlighet med den fullmakt, som tilldelats dem av deras resp. organisationer i och för undersökning av möjligheterna för ett givande samarbete mellan de representerade sammanslutningarna, träffar överenskommelse rörande följande punkter:

I.
De bägge internationella sammanslutningarna äro medvetna om lämpligheten att upprätta intima förbindelser i allt vad angår frågor, som samtidigt beröra grammofonindustriens intressen. Av denna anledning besluta vi, att ständig förbindelse skall upprättas mellan de bägge byråerna likaledes i syfte att framlägga förslag och gemensamma beslut inför de olika internationella organ /Internationella institutet för intellektuellt samarbete, Internationella litterära och konstnärliga förbundet o.s.v./, som befatta sig med samma spörsmål.
De äro också medvetna om lämpligheten att utsträcka detta samarbete på de internationella radio- och filmorganisationernas sida i och för studium av de olika problemen i deras helhet

II.
Vad angår frågan om internationellt lagstadgat skydd för fonografiska verk, anse de bägge sammanslutningarna, att grammofoninspelningar böra skyddas genom en bestämmelse, som torde införas i ett tillägg till Bern-konventionen samtidigt som dess förestående revision i Bruxelles; denna bestämmelse kan lämpligen avfattas på följande sätt:

”Utan förfång för de rättigheter, som tillkomma upphovsmannen till det inregistrerade verket har tillverkaren av grammofonskivor rätt att
  • a/ förbjuda att utan hans medgivande grammofoninspelningar direkt eller indirekt återgivas genom någor dupliceringsförfarande;
  • b/ begära skälig ersättning för användning av grammofonskivor i radio, filmförevisning och television. De på detta sätt använda grammofonskivorna böra vara försedda med ett från tillverkaren härrörande, tydligt kännemärke.

Det tillkommer den egna lagstiftningen i varje till Bernunionen hörande land att fastställa villkoren och sätten för tillämpningen av ovanstående bestämmelser, särskilt vad angår de straff, som här böra komma ifråga.”

Förbundet påpekar ännu en gång nödvändigheten av att upphäva andra stycket i artikel 13 i Bern-konventionen. Föreningen förklarar att den skall verka för att den åt unionsländerna tillerkända rättigheten att genom en nationell lagstiftning bestämma förbehållen rörande tillämpningen av första stycket av sagda artikel begränsas uteslutande till rätten att aptera musikaliska verk för mekaniska instrument.
Ovanstående förslag böra i varje land framläggas för resp. regeringar genom gemensamma åtgärder av nationella författareföreningar tillhörande Förbundet samt av de nationella föreningar, som representera grammofonindustrien, så att dessa förslag kunna framläggas för den diplomatiska konferensen i Bruxelles.

III.
De bägge internationella organisationerna inse lämpligheten av att på vänskapligt sätt studera frågorna rörande förhållandena mellan industrien och de nationella föreningar, som ha att upptaga avgifter för framförande av mekanisk musik och som tillhöra förbundets tredje förening.

Stresa, den 3 juli 1934.
A. Colombo
Leslie A. Boosey
Julius Kopsch
A. Crier
Hans Geringer
V. de Sanctis
S.J. Humphries
James van Allen Shields
A. Bernard
J. Dougnac
Alfredo Bossi
Luigi Biamonti
Nicola de Pirro
Dr. Keppler

[Ur ett brev från företrädare för den svenska grammofonindustrin till Kungl. Maj:t, daterat den 27 juli 1935]