Uppfinnandet av ordet ”upphovsrätt” (1952)

Brev från Nämnden för svensk språkvård, Stockholms högskola, till Auktorrättskommittén, den 17 februari 1952

Såsom svensk beteckning för rätt till litterära, musikaliska och andra konstnärliga verk kan bland annat ”upphovsmannarätt” och ”upphovsrätt” komma i fråga. Det förra finns i finländsk lag, det senare i norskt språkbruk och enligt Eder uppgift även i danskt.
Det da. och no. ordet liksom en nybildad svensk motsvarighet därtill, ”upphovsrätt”, kan tolkas antingen (och i första hand) som en enkel sammansättning av ‘upphov’ och ‘rätt’ med betydelsen ‘rätt sm grundar sig på upphovet (till boken, musikverket, konstverket osv.)’ eller som en ellips av sammansättningen ‘upphovsmannarätt’, där mellanledet fallit bort såsom i orden ‘draksådd’ (= ‘draktandssådd’), ‘kamgarn’ (= ‘kamullsgarn’) och ‘kornblå’ (= ‘kornblomsblå’, d.v.s. ‘blåklintsblå’).
I valet mellan ”upphovsmannarätt” och ”upphovsrätt” måste det väga tungt, att ‘opphavsrett’ resp. ‘ophavsret’ redan har hävd i två skandinaviska språk. En svensk form ”upphovsrätt” skulle bidraga till en önskvärd dansk-norsk-svensk enhetlighet i terminologien, som icke minst inom rättsväsendet traditionellt eftersträvats. –
I diskussionen om ordet har deltagit undervisningsrådet Nils Hänninger, professorerna Valter Jansson, Erik Wellander och Elias Wessén samt undertecknad Gösta Bergman.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: