Vi lever just nu i den postmodernistiska epoken. En epok som kännetecknas av ett ständigt återanvändande och respektlöst blandande av äldre tiders ideal.
Loopandet i populärmusiken har på ett mycket konkret sätt aktualiserat de copyright-diskussioner som fördes redan på femtiotalet inom bildkonsten, då konstnärer började återanvända bildfragment i den s k collagekonsten. En del rättsliga processer pågår men ännu finns ingen lagstiftning.
Däremot kan man få ett rättesnöre från prejudikat angående litterära citat. Det säger att citatet måste ställas i relation till det citerade verkets totala längd. Tillämpar man detta på en poplåt så får man fram att det borde vara tillåtet att sampla femton till tjugo sekunder. Så långa loopar förekommer dock knappast, så det hela verkar röra sig inom lagens råmärken.
Däremot hör det till god ton att på skivomslag nämna alla på plattan medverkande musiker, såväl de som själva varit i studion och spelat som de som producenten samplat från andra skivor.
Per Boysen: “Moderna tider, Specialkurs 6: Att använda loopar i musik”, Musikern 1/1992
december 15, 2008 kl. 10:41 e m |
Oerhört intressant! Vet att Kraftwerk stenhårt jobbar mot varje millisekund. Just nu har jag samplat 8 sekunder av Agnes senaste hit “on and on”. Är det gråzon, eller icke – det är den icke-linjära frågan!
december 26, 2008 kl. 2:34 f m |
Ingen direkt anknytning till just det här ämnet. Men intressant läsning ändå.
http://www.chesshistory.com/winter/extra/copyright.html
januari 3, 2009 kl. 2:50 e m |
Hej Rasmus och alla andra!
Jag skulle vilja lägga till att det finns olika juridiska rättigheter knutna till musik. När man nämner “verket” handlar det ofta om upphovsmannens rätt till musiken han/hon komponerat – denna rättighet har inte att göra med eventuella inspelningar av denna musik. En annan rättighet är rättigheten till en särskild ljudinspelning av ett verk. Det är denna rättighet som det oftast handlar om i samband med sampling. Rättighet till ljudinspelning ägs ofta av ett skivbolag, via artistavtal (“skivkontrakt”) med den artist som spelats in (artisten som framför verket behöver inte vara kompositören). En ljudinspelning är en ljudinspelning oavsett om den spelas upp i en sekund eller “15-20 sekunder”. Säger ägaren till ljudinspelningen “nej” är det tvärstopp. Då får man inte sampla någonting alls. I det läget kvittar det om kompositören är positiv till att denna inspelninga av hans/hennes verk samplas.